Etikett: Självmedvetenhet

  • Får medarbetares beteende dig att ifrågasätta ditt ledarskap?

    Får medarbetares beteende dig att ifrågasätta ditt ledarskap?

    – Hur hanterar man självtvivel och utvecklar självförtroende som ledare.

    Som ledare ställs du ofta inför komplexa och ibland svåra situationer, särskilt när medarbetares beteende utmanar dig och får dig att ifrågasätta ditt eget ledarskap. Det är lätt – och relativt vanligt – att börja tvivla på sig själv när man möter motstånd eller när saker inte går som planerat. Kanske har du varit med om att en medarbetare ständigt ifrågasätter, uppvisar ett negativt beteende mod dig eller sina kollegor, eller att ett helt team tycks vara omotiverat och ineffektivt trots dina ansträngningar att lyfta dem.

    Sådana situationer kan kännas överväldigande och kan få dig att undra om du gör ett bra jobb som ledare. Du är inte ensam om att känna så här. Många ledare jag har arbetat med har upplevt samma känslor av självtvivel och frustration.

    Tvivel betyder inte att du är en dålig ledare. Det betyder att du bryr dig, att du är engagerad och att du vill bli bättre.

    Senast häromdagen avslutade jag ett samarbete med en mycket kompetent akademisk ledare, som haft en äldre kollega med stark personlig drivkraft att underminera och driva sin egen agenda – i motsats till vad övriga på arbetsplatsen behövde. Det uttrycktes exempelvis i personangrepp. Efter ett år i handledning var nu min klient rustad med självförtroende och mod att ta tag i denna skrämmande situation. 

    Självtvivel är en naturlig del av ledarskapet

    Självtvivel är något som de flesta ledare stöter på någon gång i sin karriär. Det är naturligt att ifrågasätta sina beslut och sin förmåga när man möter motgångar, men det är viktigt att komma ihåg att dessa känslor inte definierar ditt ledarskap. Tvärtom kan de vara ett tecken på att du är öppen för lärande och personlig utveckling.

    Genom att erkänna dina känslor och arbeta med dem, kan du bygga upp ett starkare självförtroende som ledare. Det handlar inte om att aldrig tvivla, utan om att lära sig hantera de känslorna på ett konstruktivt sätt. Känslor och de automatiska emotioner som väcks är information och de går att vända till styrkor i realtid i knepiga situationer. Att lämna dem utan åtgärd riskerar att ge din en känsla av förlamning, rädsla och obehag inför ditt jobb – och ansvar för övriga på arbetsplatsen. 

    Hur du kan hantera självtvivel

    Här är några steg du kan ta för att hantera självtvivel och stärka ditt självförtroende som ledare:

     1. Reflektera över situationen utan att döma dig själv

    Ta ett steg tillbaka och analysera vad som verkligen händer. Är det en specifik situation eller ett mönster? Vad är din roll i det? Kom ihåg att självreflektion inte handlar om att slå på sig själv utan att lära sig av det som hänt.

     2. Sök feedback från ditt team och dina kollegor

    Ofta är våra egna uppfattningar om vårt ledarskap färgade av våra känslor. Att få konstruktiv feedback från de runt omkring dig kan ge dig en bättre förståelse av dina styrkor och områden som kan förbättras.

     3. Utveckla en stödjande inre dialog

    Prata med dig själv på ett sätt som du skulle prata med en vän. Var snäll och uppmuntrande mot dig själv. Påminn dig själv om dina styrkor, vad du har uppnått och att det är okej att göra misstag – det är en del av att vara mänsklig och av att växa som ledare.

     4. Sök stöd från en chefshandledare

    Att ha någon att prata med som förstår de utmaningar du står inför kan vara ovärderligt. En chefshandledare kan hjälpa dig att sätta saker i perspektiv, utveckla strategier för att hantera svåra situationer och stärka ditt självförtroende.

    Våga ta steget att söka hjälp

    Att våga erkänna att man behöver stöd är en styrka, inte en svaghet. Som ledare bär du ofta stort ansvar för alla, och det kan kännas ensamt när du står inför utmaningar. Att ta steget att söka hjälp visar att du är villig att investera i din egen utveckling och ditt välbefinnande.

    Om du känner igen dig i det jag har skrivit och vill ha någon att prata med, kan jag hjälpa dig Jag har arbetat med många ledare som har stått inför liknande utmaningar, och tillsammans har vi funnit vägar att bygga upp självkänslan och stärka deras ledarskap.

    Tveka inte att höra av dig. Låt oss arbeta tillsammans för att vända självtvivel till självförtroende och skapa en starkare, mer motståndskraftig ledare i dig.

    Boka gärna ett första samtal på telefon eller zoom, så tar vi reda på om vi är en bra kombination för att få dig att bli mer tillfreds i din arbetssituation. 

    Varmt välkommen att kontakta mig!

  • Prestation: Är du oduglig för att du behöver återhämtning och vila?

    Prestation: Är du oduglig för att du behöver återhämtning och vila?

    Prestation

    Att prestera på jobbet är en självklarhet för många av de klienter jag möter. En del har mycket, eller till och med väldigt mycket att göra – men upplever inte stress. De flesta jobbar heltid och ofta mer än det. Att arbeta hårt och mycket kan fungera under en tid – tills det kommer en till belastning som gör att bägaren rinner över. Utlösande faktorer kan vara en mellanmänsklig konflikt på jobbet, att nästan hamna i en bilolycka, att någon nära anhörig blir svårt sjuk eller ett barn har behov av extra stöd. Då går det inte längre att jobba så hårt, sova för lite, ha för lite vänner och för lite tid för reflektion och återhämtning.

    Att vara duktig på sitt jobb och prestera är något som värdesätts högt i vår del av världen. Dessutom bör vi kunna jonglera privata belastningar och familjens utmaningar med ett lillfinger och tro att vi har en oändlig bägare av energi att ösa ur. 

    Nu är det inte så människan, människokroppen och vår hjärna fungerar optimalt under massiv, långvarig belastning. Människor behöver perioder av återhämtning emellanåt. Om vi intecknar varenda minut, varenda vecka, året runt i många år, så kommer energidepåerna så småningom ta slut. 

    Återhämtning är alltså en nyckel för att människan ska kunna fortsätta prestera över tid – hela livet. 

    Återhämtning och vila – tecken på svaghet?

    Samtidigt möter jag påtagligt ofta klienter som har en inre kritisk dialog när de ens överväger att de behöver vila, återhämta sig – eller vara hemma för att de är förkylda. Det förknippas med ”svaghet”, ”lathet”, ”oduglighet”, ”inte det rätta virket” och en hel del andra självkritiska omdömen de ger sig själva. För många med en krävande inre presterare så är det förknippat med överlevnad att fortsätta arbeta – fast vår kloka kropp skriker efter återhämtning. Vår kapacitet är begränsad – men belastningen i och runt oss är oändlig. Om vi inte lyssnar på kroppens klokhet, så kommer kroppen och hjärnan att tvinga oss ner i vila.

    GAS – General Adaptation Syndrome

    Det finns ett begrepp som heter GAS – General Adaptation Syndrome. Det närmaste begreppet på svenska är utmattning. Kroppens anpassning till omgivande belastning räcker inte längre till och kortisol – vårt långtidsstresshormon – kommer att ligga på ständigt höga nivåer och öka blodtrycket, blodfetter och blodsocker för att vi ska vara redo i den strid kroppen uppfattar att vi står inför. Sötsuget ökar. Vi hamnar i en osund ämnesomsättning eftersom vi inte gör av med det ökade blodsockret och blodfetterna genom (förväntad) fysisk aktivitet i tillräcklig omfattning. Sömnen störs, vi äter mer eller mindre, använder mer substanser för att varva ner (alkohol exempelvis), emotionell reglering blir påverkad, nedstämdhet och brist på engagemang uppstår. 

    Prestation som överlevnadsstrategi

    Att förstå sina gränser, vara vänlig mot sig själv, skapa perioder av återhämtning och vila utan dåligt samvete kan människor behöva träna på av denna anledning. Eftersom prestation har jämställts med överlevnad så uppfattas vilan som ett hot mot överlevnad. Att komma tillrätta med den inre föreställningen om vila kan ta lång tid och om det inte sker kommer det bli svårt att upprätthålla balans över tid – även efter en längre sjukskrivning i utmattning. 

    Synen på prestation – en samhällsfråga

    När samhället premierar hög prestation redan från låg- och mellanstadiet i skolorna, kan vi förledas att tro att vila och återhämtning är av ondo, när det egentligen är förutsättningen för ett hållbart liv. I själva verket är överprestation under lång tid ett hot mot hälsa och hållbarhet över tid och en orsak till de ökade sjukskrivningstalen. 

    Hur vänder vi trenden? 

    Det handlar inte enbart om individen utan om den omgivning vi lever i. Vilken syn på prestation finns på vårt jobb? Vilka beteenden premieras (faktiskt) på jobbet? Är det att alltid säga ”ja” till mer uppdrag eller premieras det när vi drar i nödbromsen och signalerar att måttet är rågat? Är det möjligt att arbeta kvar när arbetsplatsen har en osund syn på arbete och inte värdesätter hållbarhet över tid? Vilka möjligheter har organisationen att uppmärksamma osund stress? Vilka möjligheter får medarbetare med en osund syn på sig själva i relation till prestation att bli mer realistiska med vad som behövs i ett liv? 

    Det är stora frågor och flera av dessa ligger på systemnivå – i vår gemensamma kultur – men också i företagets kultur. En del handlar om hur vi organiserar oss och hur förberedda vi är på ganska förväntad belastning i våra liv. Vilka möjligheter ger vi varandra att kunna svara på de motgångar livet erbjuder? 

    Sist men inte minst. Vi presterar faktiskt bättre, klokare, och blir bättre beslutsfattare om vi vilar, återhämtar oss och ger oss det vi behöver för ett hållbart liv. 

  • Självmedvetenhet och känsla av sammanhang

    Självmedvetenhet och känsla av sammanhang

    För drygt 25 år sedan, när jag pluggade medicin på läkarprogrammet, var jag intresserad av att forska på medvetandet och självmedvetenhet. Jag minns inte vem jag frågade om råd om hur det skulle kunna se ut – men minns mycket väl svaret – att det skulle jag låta bli om jag skulle förbli trovärdig och behålla mitt anseende som läkare. 

    Så här i efterhand är det spännande att se hur forskningen kring vårt medvetande, självmedvetande (metakognition) utvecklats sedan dess, och hur kunskap kring medvetandet, självmedvetenhet och självreglering (av tankar och emotioner) i allra högsta grad verkar sammanfogas i ny kunskap kring långvarigt välbefinnande, hälsa, resiliens och känsla av mening och sammanhang. 

    Jag förundras över hur intresset kring medvetande har fortsatt gäcka under åren och att jag sökt och hittat vägar för att utveckla mitt eget medvetande, fått ökad emotionell reglering och på så sätt också kunna bidra till andras medvetna utveckling. Ett exempel är när någon jag pratar med blir mycket upprörd så är det som att kunna se situationen utifrån och för vad det är – och analysera vad som är vad blir lättare.

    En väg att öka sin självmedvetenhet är att vara närvarande i stunden. Att full engageras i samtalet med den du pratar med och samtidigt sätta egna tankar och emotioner på paus – eller åtminstone reglera uttrycket av emotioner och känslor som uppstår under samtalet och förstå att det handlar om ”mig”. Det är förutsättningen för att fullt kunna lyssna på ”dig”. 

    Många års träning tillsammans med barnpatienter gav mig insikt i att när jag inte förmår att vara fullt närvarande – så kommer barnet inte heller gå med på att öppna munnen eller låta mig undersöka lätt och smidigt (som ofta behövs i vården). En insikt jag fått med tiden är att vuxna bär på samma längtan efter samma närvaro med såväl partner och vänner, som arbetskollegor och sin chef. Jag tror därför att medveten närvaro är ett djupt mänskligt behov, som ofta åsidosätts till förmån för måsten, snabba lösningar och checklistor. 

    Tänk bara hur ett vanligt medarbetarsamtal skulle upplevas om det skedde utan en lista som ska prickas av och istället med djupt lyssnande på utifrån våra behov, utmaningar och önskan att bli tagna i anspråk i arbetslivet?

    Mitt behov av självmedvetenhet och närvaro har blivit mitt arbete, fast på ett sätt jag inte räknade med från början. Ibland tänker jag att det alltid är i återblickande av livet vi kan se hur brytpunkter, val och intressen präglat dit vi kom. Därför tror jag att det är viktigt att fånga upp drivkrafter, den egna rösten och vara anpassningsbar (resilient) när vi behöver. Då blir det lättare att hitta vägen framåt när livet överraskar och händer. 

    Mer om resiliens kan du läsa om i boken Resilient ledare: träna förmågan att möta motgångar och andra påfrestningar utgiven av Liber AB 2023. 

  • Självinsikt och självrespekt

    Självinsikt och självrespekt

    På temat självinsikt och självrespekt uppstår ibland frågan om vad livet vill lära oss av att andra människor inte alltid gillar eller uppskattar när vi står upp för oss själva?

    Att vara omtyckt och egna värderingar

    Ett återkommande tema jag möter i handledning med mina klienter är hur balansen ska upprätthållas mellan viljan (behovet) av bli omtyckt och accepterad av andra och att kunna se sig själv i spegeln i linje med sina värderingar. Konflikten uppstår exempelvis när du  har andra värderingar kring arbete, prestation, tillit, relationer, etik och moral än andra runt omkring dig.

    Ofta ställs vi människor inför situationer där våra värderingar sätts på prov i relation till andra människors förväntningar på oss som människor. Det kan handla om hur vi uttrycker oss, vilka prioriteringar vi gör och andras tolkningar av våra handlingar. Alla kommer hamna i situationer då och då som innebär motstånd från andra; öppet eller passivt motstånd. 

    Att leda andra kommer definitivt väcka känslan av otillräcklighet ibland – i synnerhet om du är autentisk och ger uttryck för och följer dina värderingar kring vad som är viktigt i relationen med andra, synen på självomsorg, prestation, struktur och relation. Då kommer troligen någon eller några du arbetar med bli utmanad av ditt sätt att förvänta dig något av andra och dig själv. 

    Självrespekt

    Att visa sig själv respekt kan ibland innebära att vi väljer att avstå ett samarbete, ett uppdrag eller att bryta en pågående relation eller att vi säger upp oss. 

    Att vara en person som alltid anpassar sig efter andras förväntningar och behov, utan att ta hänsyn till sig själv, innebär risk för obalans i relation till sin självrespekt. Även mycket framgångsrika yrkespersoner kan ha brist på självrespekt genom mönster som skapats i livet, där de lärt sig att sätta sig själv åt sidan till förmån för andra. Det kan vara en medveten strategi, men är ofta omedveten när den ger en inre värderingskonflikt.

    Orsaken kan vara att ha blivit nedvärderad, ironiserad över eller helt enkelt inte hörsammad tidigare. Trauma av olika slag, utan buffring från andra människor, kan ha skapat mönster till överdriven anpassning. Även utan trauma så är den sociala anpassningen till gruppen något alla behöver gå igenom under sitt vuxenblivande. (Se Robert Kegans teori kring vuxenutveckling). 

    Behovet att bli älskad – eller i alla fall respekterad – är ett mänskligt behov. Om viktiga personer i ens liv inte visat att du duger som du är – föräldrar eller partner i en vuxenrelation – så är det lätt att börja anpassa sig till andra för att få tillhöra och bli omtyckt. Behovet av bekräftelse och att höra till är därför betydligt lättare att tillfredsställa genom att försöka anpassa sig efter andra – än motsatsen – att säga vad man tycker. Det innebär alltid en risk att uttrycka en annan åsikt i relation med andra. Det är inte ovanligt att de här invanda mönstren av anpassning väcks även i en arbetssituation – när någon avkräver oss respekt utan att lyssna på vårt perspektiv. Detta brukar kallas för en parallellprocess. 

    Att kräva andras respekt kan innebära att människor med självrespekt faktiskt väljer att lämna situationen. Med självrespekt blir det svårare att acceptera att samarbete och relationer bygger på en ojämlik kravbild. 

    Vem ska definiera vem du är? 

    Så frågan är vad eller vem som ska definiera vem du är? Är det den person som gillar ditt sätt att vara, säga och tycka – eller den som inte gillar ditt sätt att vara? Eller är det du själv?

    Nyttan av självmedvetenhet

    Är du medveten om varför det skaver i relationerna så att du kan sortera vem som äger frågan och ansvarar för vad? Visar du dig självrespekt och medkänsla så att du kan skaka av dig missnöje du inte kan påverka? Eller försöker du anpassa dig till andra och tappar bort dig själv och din värdekompass på vägen?

    Det är ofta betydligt lättare att inte stå upp för sig själv och sina åsikter. Särskilt om du vill bli omtyckt av andra – i alla fall kortsiktigt. På lång sikt kan det komma till priset av att du gör dig mindre än vad du faktiskt är och att du blir utnyttjad. I värsta fall blir du så trött av att försöka anpassa dig till alla andra att du helt enkelt går i väggen.

    Så tillbaka till min inledande fråga; vad vill livet lära oss av att andra människor inte gillar när vi står upp för oss själva? 

    Kanske går det ut på att som vuxen utvecklas mot större oberoende från andras bedömningar och förväntningar och leta efter en egen röst i linje med värderingarna för att du själv ska definiera vem du är. Det kanske är mindre viktigt vem som har rätt eller får sista ordet och mer viktigt att du ökar självinsikten och bibehåller självrespekten genom ditt agerande. Att sätta upp rimliga gränser kring sig själv och agera adekvat när det behövs.

    Att ta reda på vad du värderar högst i livet och i relation till andra kan vara en vägledning för att du själv ska förstå vad du drivs av, vad som motiverar dig. Ett annat tips är att prioritera dig själv och ge dig själv omsorg och tid till återhämtning och reflektion. Välj medvetet att umgås med människor som visar andra respekt och omtanke. Det brukar sägas att man ska umgås med människor som är som du själv vill vara och (mentalt) släppa toxiska relationer med människor som inte vill dig väl. Ibland kan det innebära att du behöver byta arbetsplats eller lämna relationer som dränerar dig på energi.

    För att kunna skaka av dig missnöje – kan du behöva reflektera för att öka medvetenhet om dina val och bevekelsegrunder för dina handlingar. När du vet att du agerar i linje med det du tror på och står för  – så kan du också förstå att du inte kommer vara älskad av alla – men det är faktiskt OK. 

    Vill du lära dig mer om resilient ledarskap? Beställ boken här.