Uttrycket många bollar i luften har på senare tid blivit omodernt. Kanske beror det på ökad medvetenhet om att vi uppnår sämre resultat när vi gör många saker samtidigt (multitasking). Fokus är en bristvara, både på jobbet och fritiden, så när vi premierar ytterligare splittring i exempelvis en jobbannons, får det en negativ klang.
Ändå undrar jag hur över människors relation till arbete där hög arbetsbelastning är ett mått på framgång, att vara efterfrågad och behövd. Många gånger har det bara blivit så därför att fler och fler uppdrag adderats, men inga arbetsuppgifter har tagits bort. Många av mina högpresterande klienter vittnar om det och den beslutsvånda som uppstår när de behöver rensa och tacka nej till uppdrag de gjort i många år kan vara påtaglig.
Prestation fyller en viktig funktion för många människor och det är belönande att bli sedd som ”duktig”. Det kan ha sin förklaring långt tillbaka i tiden som strategi för att hålla föräldrar och andra glada genom att inte vara till besvär.
Prestation kan också ha kommit som ren arbetsglädje och önskan att lära sig mer genom att ta på sig fler uppdrag. Som chef och ledare kan det också vara belönande att ta på sig uppdrag från både medarbetare och kollegor, för att skapa rörelse framåt och att ta ansvar.
Problem uppstår när prestation inte längre är lösningen på alla problem på jobbet och i livet. Eller man kan också uttrycka det som att prestation inte längre är lösningen alls, utan det kan behövas helt andra strategier för att komma vidare. I synnerhet när chefslivet blir allt mer komplext kan något helt annat krävas av dig än att ha en fylld kalender – nämligen tid för reflektion, att tänka efter och lägga pussel i huvudet för att få med alla delar i en komplex värld. Eller förbereda dig för svåra samtal med medarbetare som inte längre gör det som är förväntat av dem på jobbet.
VUCA är ett begrepp som står för volatile (föränderlig), unpredictable (oförutsägbar), complex (komplexitet) och ambigous (motsägelsefull). Begreppet myntades av försvarsmakten men används nu allt mer i många affärssammanhang för att beskriva hastigheten och svårigheten i att ha enkla lösningar.
För många ledare och chefer inom sjukvård, forskning, kommunal och statsförvaltning blir besluten mycket komplexa och har många intressenter på många nivåer. Ledare och chefer behöver förhålla sig till många parametrar samtidigt – som sina medarbetares förmågor och drivkrafter, lagar och förordningar, sekretess, minskande ekonomiska förutsättningar, media, tredje man (alltså elever, patienter, forskningsanslag) och sin egen ork, balans och förmåga.
När situationen för företaget och arbetet förändras snabbt, har många bottnar och innehåller lösningar som kräver att vi ser fler perspektiv än svart-vitt, behövs fokus. Det behövs en personlig strategi för prioritering och kanske ett visuellt stöd för att komma vidare med prioriteringarna. En ”att-göra”-lista är första steget, men den kan ibland bli trubbig eftersom den kan vara osorterad.
Ett verktyg att använda för detta är Eisenhower-matrisen som kan hjälpa till med att visualisera vad som är viktigt och behöver prioriteras. För all del också – vad som kan strykas eller delegeras.
