Kategori: Okategoriserade

  • Problembeteenden som leder till konflikter

    Problembeteenden som leder till konflikter

    Det finns ibland personer som har problembeteenden som leder till konflikt på jobbet. Det är inte sällan jag möter ledare och chefer som tagit kontakt med mig när de står inför beteenden hos medarbetare som skapar konflikter. Då är det inte de enstaka fnurror på tråden jag menar, utan återkommande beteenden som ställer till stora problem i arbetsgrupper. Ibland skapar de här beteendena dessutom stora mänskliga och ekonomiska kostnader för individer, ledare, grupp och företag. Jag menar inte heller uttryck med starka känslor i samband med omorganisationer eller vid hög stress (det kan vara rent mänskligt). Det handlar mer om återkommande beteenden, som skapar oreda mellan människor under lång tid (inte tillfälligt).

    Tydliga tecken på att det kan vara problembeteenden bakom är att människor runt omkring börjar tvivla på sig själva och undra om ”det ska vara så här”? Är det ”jag” som är knäpp – eller vad är det som pågår? Vanliga känslor som uppstår i omgivningen runt problembeteenden är ilska, oro, frustration och förvirring. Den vanliga moraliska kompassen sätts helt ur spel på arbetsplatsen och leder ofta till uttalad osäkerhet och tystnad runt människor med problembeteenden. 

    Så vilka beteenden och antaganden kan det handla om? 

    Svart-vitt tänkande

    Några typiska exempel är individer med ett svart-vitt tänkande. Förklaringar till problem finns alltid i en enkel lösning och det är att alla anpassar sig efter vad personen med svart-vitt tänkande har. Det är alltid andras fel att något händer och de har svårt att ta ansvar, se kollegors perspektiv och behov av information. De har svårt att se fler perspektiv på situationer som uppkommer eftersom det finns ”bara ett sätt att se på detta – och det är på hens sätt”. De har svårt att resonera kring sitt eget handlande och hur det påverkar andra. 

    Starka känslomässiga uttryck

    Ofta är åsikterna kopplade till oförutsedda, mycket starka reaktioner och uttryck(emotionell reglering brister). Det leder inte sällan till att de ger uttryck för rädsla, gråt, skrik och brist på respekt för andra. Omgivningen blir ofta förvånade över de starka känslor som yttrycks och upplever att det inte står i proportion till sakfrågan. Senare kan personen ångra sitt utbrott, men lika gärna kan de rättfärdiga känslorna och förutsätta att alla andra borde tänka och känna likadant. Det finns också individer som har låg självkänsla och därför fokuserar på att försvara sina handlingar och beslut och ägnar tiden till att kritisera andra regelbundet för händelser som kan ligga långt tillbaka i tiden. Ofta är detta med ett inslag av att de själva är offer för andras beteende, omständigheter eller något annat och det är svårt att släppa taget om den upplevda oförrätten.

    Syndabockar utses

    Ytterligare ett tecken är att det utses en syndabock för en situation som uppstått – och att fokus ligger på den personen – inte på lösningar för att lära sig något av händelsen. Det är vanligt att syndabocken utses i närheten av hen själv och kan vara en kollega, chef eller någon som utmanar hens uppfattning om sig själv. Allt är fel med syndabocken. Själv har personen som utsett sin syndabock inget ansvar och är oskyldig till de problem som uppstår i gruppen. Det är viktigt att förstå att det inte handlar om syndabocken utan om att det kan vara ett sätt att avleda intresset från personen som vill ha en syndabock och att de ofta har detta som strategi även utanför jobbet, exempelvis på sociala medier och internetforum. Skriver ett svar om syndabockbeteende i Chefstidningen här. 

    Extrema beteenden eller hot

    Ibland kan problembeteende vara förknippat med omoraliska inslag, som att glida på sanningen, undanhålla information, förtala andra (till sin egen fördel), knycka andras idéer eller bedrifter. Tyvärr kan det ibland även innebär att de börjar sprida rykten om andra eller ljuga om andra. Andra mer extrema beteenden kan vara utfrysning och exkludering i mejl och till arbetsmöten. Att undanhålla information för att försvåra en annan individs arbete och rent kränkande kommentarer. I värsta fall (tack och lov sällsynt) kan även fysiskt våld användas för att stärka sin sak. Andra extrema beteenden handlar om att vilja kontrollera andra i detalj eller rena hot. Beteenden som de allra flesta människor faktiskt skulle låta bli och aldrig ens överväga är närmare till hands för dessa individer. Dessutom kan dessa beteenden förekomma hos en person som ter sig helt oberörd av att andra påverkas.

    Problembeteendens effekter

    Inte sällan börjar olika ”läger” skapas och problembeteenden skrämmer omgivningen – antingen till tidigare nämnd tystnad, eller till mer eller mindre tysta följare, som följer för att inte själva stå på tur nästa gång. 

    Ibland handlar det om mobbing av chefen själv eller någon annan i gruppen, men det kan även handla om subtil arbetsvägran, det vill säga när en medarbetare inte vill förändra sitt arbete när det behövs. Arbetets innehåll ändras över tid när omgivningen förändras, företaget växer eller krymper, administrativa rutiner förändras, någon går i pension eller blir föräldraledig. När en individ ser sig själv som utsatt för att arbetets innehåll (måste) ändras, är det ofta chefen/ledaren som tvivlar på sin rätt att arbetsleda, när de får skuldöverföring och starka uttryck för att medarbetare inte vill göra något ”nytt” – även om de kan, 

    Visst finns det skäl till att prata om personer har rätt förutsättningar för att göra nya arbetsuppgifter och att få eventuell utbildning för att klara av dem, men ofta handlar det om andra saker än själva arbetsuppgifterna. Exempelvis kan det handla om att medarbetare vill bestämma innehåller själv eller var arbetet ska utföras. 

    I snart 20 år har jag arbetat med de här knepiga situationerna på olika sätt. Ibland har jag hjälpt ledare att återta sitt ledarskapsmandat i gruppen. Ibland har jag pratat med individer med (ofta omedvetna) beteenden som skapar konflikter och hotar deras anställning eller position. Ibland sopar jag ihop resterna av en person som blivit utsatt för psykologiskt våld från en konfliktbenägen person på jobbet. Det händer ofta att ledare och chefer behöver stöd i att de uppfattar att det är något konstigt som pågår och hur de kan gå vidare med ärendet rent arbetsrättsligt. På sätt och vis har det blivit ett av de områden jag fått mycket erfarenhet i och blir efterfrågad för.

    Trots att de här beteendena finns på många arbetsplatser är det vanligt att det skapar en handlingsförlamning och kanske beror det på förvåning från början. Detta är orimligt, märkligt och konstigt och borde inte hända – så det är nog ”jag som har missuppfattat!” 

    Det är inte ovanligt att det kan gå mycket länge innan det sätts en gräns och under tiden mår många dåligt runt de här problembeteendena. 

  • Hur skapar du fokus i en komplex värld?

    Hur skapar du fokus i en komplex värld?

    Uttrycket många bollar i luften har på senare tid blivit omodernt. Kanske beror det på ökad medvetenhet om att vi uppnår sämre resultat när vi gör många saker samtidigt (multitasking). Fokus är en bristvara, både på jobbet och fritiden, så när vi premierar ytterligare splittring i exempelvis en jobbannons, får det en negativ klang. 

    Ändå undrar jag hur över människors relation till arbete där hög arbetsbelastning är ett mått på framgång, att vara efterfrågad och behövd. Många gånger har det bara blivit så därför att fler och fler uppdrag adderats, men inga arbetsuppgifter har tagits bort. Många av mina högpresterande klienter vittnar om det och den beslutsvånda som uppstår när de behöver rensa och tacka nej till uppdrag de gjort i många år kan vara påtaglig.

    Prestation fyller en viktig funktion för många människor och det är belönande att bli sedd som ”duktig”. Det kan ha sin förklaring långt tillbaka i tiden som strategi för att hålla föräldrar och andra glada genom att inte vara till besvär. 

    Prestation kan också ha kommit som ren arbetsglädje och önskan att lära sig mer genom att ta på sig fler uppdrag. Som chef och ledare kan det också vara belönande att ta på sig uppdrag från både medarbetare och kollegor, för att skapa rörelse framåt och att ta ansvar. 

    Problem uppstår när prestation inte längre är lösningen på alla problem på jobbet och i livet. Eller man kan också uttrycka det som att prestation inte längre är lösningen alls, utan det kan behövas helt andra strategier för att komma vidare. I synnerhet när chefslivet blir allt mer komplext kan något helt annat krävas av dig än att ha en fylld kalender – nämligen tid för reflektion, att tänka efter och lägga pussel i huvudet för att få med alla delar i en komplex värld. Eller förbereda dig för svåra samtal med medarbetare som inte längre gör det som är förväntat av dem på jobbet.

    VUCA är ett begrepp som står för volatile (föränderlig), unpredictable (oförutsägbar), complex (komplexitet) och ambigous (motsägelsefull). Begreppet myntades av försvarsmakten men används nu allt mer i många affärssammanhang för att beskriva hastigheten och svårigheten i att ha enkla lösningar. 

    För många ledare och chefer inom sjukvård, forskning, kommunal och statsförvaltning blir besluten mycket komplexa och har många intressenter på många nivåer. Ledare och chefer behöver förhålla sig till många parametrar samtidigt – som sina medarbetares förmågor och drivkrafter, lagar och förordningar, sekretess, minskande ekonomiska förutsättningar, media, tredje man (alltså elever, patienter, forskningsanslag) och sin egen ork, balans och förmåga. 

    När situationen för företaget och arbetet förändras snabbt, har många bottnar och innehåller lösningar som kräver att vi ser fler perspektiv än svart-vitt, behövs fokus. Det behövs en personlig strategi för prioritering och kanske ett visuellt stöd för att komma vidare med prioriteringarna. En ”att-göra”-lista är första steget, men den kan ibland bli trubbig eftersom den kan vara osorterad. 

    Ett verktyg att använda för detta är Eisenhower-matrisen som kan hjälpa till med att visualisera vad som är viktigt och behöver prioriteras. För all del också – vad som kan strykas eller delegeras. 

    Du kan ladda ner din Eisenhower-matris mall här. 

  • 5 snabba boktips till sommaren 2023

    5 snabba boktips till sommaren 2023

    Sommaren är en skön tid för reflektion och återhämtning. För egen del är sommaren tid för (mer) läsning. Jag läser gärna och mycket och läser hela året. De här böckerna är några böcker jag läst de senaste åren som jag återkommer till själv för egen påfyllning och för reflektion. Några av dem rekommenderar jag också regelbundet till mina klienter. 

    Wabi sabi av Beth Kempton 

    Wabi sabi är ett begrepp i Japan och i japanskan som betyder ungefär ”det vackra i det operfekta”. Det handlar om att uppskatta enkelhet och att se det operfekta i andra människor och i naturen som en påminnelse till acceptans för sakernas natur. Wabi sabi blir därför motsatsen till perfektionism och det snabba konsumtionssamhället och ger oss möjlighet att stanna upp och förundras lite över någon spricka i en vas eller ett vackert löv på en stig. Enkelheten kan hjälpa oss att fundera på vad som egentligen är viktigt. 

    Själv kom jag i kontakt med begreppet när jag besökte min son i Japan i mars. Han lärde mig detta begrepp och sedan dess använder jag det som en målbild – för att jag saknar ett liknande begrepp i svenskan. (Har du ett ord för detta får du gärna berätta det för mig…) 

    Changing on the Job av Jennifer Garvey Berger

    Boken har undertiteln ”Developing Leaders for a Complex World”. Den här boken är en guldgruva i synen på vuxnas utveckling på jobbet och tar upp Robert Kegans utvecklingsmodell. Boken hjälper ledare att se att de själva kan ha blinda fläckar i den utveckling de själva uppnått – och att medarbetare har andra blinda fläckar där de är. Ibland kan vi förundrat se andra människor ha beteenden och uppleva att de har ett obegripligt beteende, men Kegan och Garvey Berger ger en överblick att om vi kan se att reaktionen kommer från den verklighet människan befinner sig i just nu – så blir det lättare att förstå. 

    Som sagt. En bra, relativt lättläst och inspirerande bok om människans utveckling som vuxen. 

    Möts aldrig halvvägs – förhandla som om det gällde livet av Chris Voss och Tahl Raz

    Det här är en bok jag rekommenderar ofta. Den handlar om att ansvarsgöra orimliga förväntningar och föra över ansvar på orimliga situationer där de hör hemma. Chris Voss är förvisso gisslanförhandlare från FBI och har förhandlat i internationella kidnappningssituationer men visar på att tekniken att förhandla är mycket mer användbar än bara vid FBI. Det fungerar även när du ska förhandla om löner och med dina barn. 

    Omtyckt – superkraften i att vara äkta, positiv och relevant av Lars-Johan Åge

    En favorit sedan den gavs ut 2021. Lars- Johan Åge förklarar varför gisslanförhandlare kan få igenom sin förväntan att gisslan ska släppas, inga pengar betalas ut och att gisslantagare ger upp frivilligt. Det är alltså en komplettering till Voss bok ovan. Åge förklarar vad som ligger i äkthet – autenticitet och varför människor är så känsliga för den parametern i livet och kanske i synnerhet på jobbet. Att ha en positiv syn och ändå vara relevant bygger trovärdighet över tid. En av mina favoritböcker som jag återkommer till då och då. 

     

    Ubuntu – Konsten att leva bättre tillsammans av Mungi Ngomane

    Till sist – men verkligen inte minst – ubuntu av Mungi Ngomane. Ubuntu härstammar från från södra Afrika och är en filosofi kring människor, människokärlek och gemenskap. Den handlar om att vi blir till som människor genom att se varandra. Att verkligen se varandra och vår gemensamma mänsklighet. Att se människors brister och med förståelse och respekt kräver ofta träning för att söka svar på människors beteenden utanför oss själva och vår egen tolkning av andra. Vi behöver träna på att bygga broar mellan människor vid konflikter istället för murar. Mungi Ngomane är barnbarn till Desmond Tutu, sydafrikas tidigare ärkebiskop (1986-1996). 

    Jag tror att ibland kan man behöva böcker som berör och rör om lite i våra egna antaganden och världsbilder. De här 5 böckerna är just sådana böcker som kan bidra med det. 

    God läsning och återkom gärna med en kommentar med vad du tog med dig från någon av böckerna om du läser dem i sommar. 

  • Utanförskap – exkludering

    Utanförskap – exkludering

    Hur reagerar du när ett barn bjuder in alla tjejer i klassen till kalas – utom en? Hur reagerar du när alla på jobbet får ett informationsbrev men en person är borttagen från utskickslistan?

    Varför ger det här så starka reaktioner hos oss människor och hur kan det komma sig att även vuxna använder exkludering som maktspråk?

    Under alla år jag arbetat med chefshandledning och kanske även innan, har jag stött på situationer själv och med mina klienter där känslan av utanförskap och uteslutning har förmörkat välbefinnande och arbetslivet. Första gången jag hörde om vad medveten exkludering eller uteslutande gör med människor beskrevs det av en organisationspsykolog på en ”kick-off” redan när jag var i 20-års åldern och arbetade som resesäljare en period på SJ. Psykologen sa att den här känslan av uteslutning från gruppen slår an det som använts i gamla kulturer för att ta livet av andra – som exempelvis en psykologisk ättestupa. Han drog paralleller till ordet ”tabu” som betyder förbud, bannlysning eller onämnbar. När omgivningen gemensamt väljer att ignorera en eller flera personer kommer den uteslutna personens stressnivåer gå upp och så småningom kommer personen förtvina och dö. Senare har jag lärt mig att det ger samma effekt i hjärnan av psykisk smärta som vid fysisk smärta.

    I experimentet Spaceball visade Eisenberger och Lieberman med MR visualisering (Magnetkamera – bra på att visa vad som händer i hjärnan i realtid) att smärtkärnorna i hjärnan signalerar när försökspersonen blir utesluten från ett dataspel av två andra (påhittade) personer. 

    Genom åren har jag tillägnat mig en del modeller kring våra mänskliga behov och en av de plockade jag upp nu när jag sitter och skriver en bok. En av modellerna handlar om de grundläggande mänskliga behoven av att vara älskade, att tillhöra och att känna sig kompetent.

    I chefshandledning och arbetssituationer är det påfallande ofta en person kan vara ytterst kompetent på sitt område, vara framgångsrik och anses som väldigt duktig – och ändå tro på relevansen i uteslutande mekanismer från sina medarbetare – eller för all del använda uteslutning som maktmedel och härskarteknik för att få igenom sin vilja.

    Yrkesmässig kompetens är en sak, men mänskliga reaktioner är just mänskliga och verkligen inte alls logiska utan människor reagerar och handlar ibland irrationellt, kränkande och tokigt. När det väl har hänt så är det extremt få som klarar att be om förlåt och erkänna sitt misstag. Ett märkligt fenomen är att den som exkluderar tror att det inte märks eller får konsekvenser i någon annan relation, förrän det medvetandegörs att de själva märker när andra blir exkluderade!

    Det finns andra konsekvenser av exkludering på arbetsplatsen. Jag ser ofta att tilliten rasar till personen som använder uteslutande och exkludering som ett omoget försvar gentemot andra, även hos de som inte själva är utsatta för exkludering. Det innebär att omgivningen drar öronen åt sig och undviker att prata med, umgås och sätter upp försvar för att själv säkra sig för att inte bli nästa person att bli exkluderad. Det har så stora emotionella konsekvenser att bli utesluten att det nästintill är förknippat med dödshot.

    Allt mer har mitt jobb som handledare kommit att handla om att återupprätta eller skapa självkänsla, både hos de som utestängs och de som stänger ute. Det handlar också om medvetande om de här mekanismerna och att vi alla människor är skapade med våra biologiska reaktioner, som exempelvis smärta vid exkludering.

    I de fall där jag får förmånen (!) att jobba med den individ som använder exkludering och dömande, visar det sig ofta att det finns ett eget tankefel eller trauma som gör att tillit till andra människor redan är skadad och då är anfall bästa försvar (?). I den bästa av världar kan individen med hållande kärlek, så småningom ändra sitt dömande och exkluderande beteende. Man kan behöva träna på sin egen förmåga till mentalisering, alltså förmåga att förstå sig själv, sina egna reaktioner på det omgivningen säger och gör och verklighetsförankra det som händer – innan man förstör för sig själv genom att exkludera och förstöra den tillit andra haft till personen. Det är ju ett uppenbart problem att vara framgångsrik men illa omtyckt av omgivningen för att man är opålitlig och omogen i sina reaktioner mot andra och leder inte helt sällan till utköp från jobbet på sikt.

    För de som är utsatta för exkludering eller att bli bortvald, finns också ett uppenbart läkande att göra. I den läkningen behöver man titta på andra yttre faktorer som inte har med det egna värdet att göra. Varje människa har nytta av att mogna för att förstå att omgivningen aldrig kan definiera dig och ditt värde som människa. Det handlar om att ha tillräckligt med mod att ändå stå upp för sina värderingar och kunna säga både ja och nej i olika situationer och andra människors agerande.

    Ingen människa är en ö och när det trasslar till sig i våra relationer på arbetsplatsen – behöver vi göra ett jobb för att återupprätta det brutna förtroendet och bygga tillit. Det är inte alltid det går, men att bygga upp sig själv är fullt möjligt med en samtalspartner som kan sätta händelser och skeenden i fler perspektiv för en mer trolig sanning än den vi skapar i vårt eget huvud. Oavsett vem som drog igång konflikten och feltolkningen, behöver oftast bägge parter hjälp med det här pusslet.

    Vill du diskutera liknande situationer du har erfarenhet av – kontakta gärna mig på kristina (at)exist.se

  • Illusionen att ha rätt

    Illusionen att ha rätt

    ”The miracle of your mind isn’t that you can see the world as it is. It’s that you can see the world as it isn’t”.

    Kathryn Schulz

    För ett tag sedan fick såg jag ett TED talk med Kathryn Schulz, amerikansk journalist, som grävt djupt ner  i vår mänsklighet om att ha fel. Hon har skrivit en bok som heter ”Being Wrong”. Det hon påpekar är att vår mänskliga hjärna omtolkar sanningen i varje given sekund – till vår egen fördel – och att andra människor oftare ”har fel” än vi har. Tror vi…
    Det har fått mig att reflektera en hel del på en del mänskliga beteenden sista månaden. Hur beter vi oss i trafiken? Hur många åker omkring i skymning och tror att de har halvljus på bilen, men egentligen bara har varselljus i fram. Baklyktorna är nämligen automatiskt avstängda på de flesta nya bilar nuförtiden.

    Konflikter på jobbet

    Hur många konflikter på en arbetsplats uppstår till följd av den här illusionen av att själv ha rätt i kombination med för lite självreflektion?

    Det finns personlighetstyper, som aldrig upplever sig ha fel. De ägnar stor del av sina arbetsdagar till att skydda sig genom att avleda intresset från sig själva genom att påpeka alla andra människors fel och brister. En del individer gör det så systematiskt att det blir sjukligt och påfallande svårt att komma åt i en organisation.

    Dock är vi nog alla skyldiga till detta med att ha fel varje dag. Det intressanta är om vi är snälla mot oss själva med självempati när det händer – eller om vi fortsätter illusionen genom att inte våga ta de samtal som behövs. Både genom att visa sin ofullkomlighet, erkänna tankefel eller ta de samtal som behövs med våra arbetskamrater.

    Handledning

    I handledning av medarbetare och chefer är det påfallande ofta jag kommer i kontakt med människors beteende för att uppfattas vara perfekta medan alla arbetskamrater (inklusive chefen) har fel. Ofta skrämmer detta omgivningen och de i sin tur hamnar i försvarsbeteenden i form av flykt, tystnad eller motreaktioner.

    Inom neurovetenskap finns ett begrepp, som kallas mentalisering, vilket innebär att medvetandegöra en känsla, situation och sammanhang och hur det relaterar till oss själva. Det bygger bland annat på Matthew Liebermans forskning om att när vi sätter ett namn – en etikett (labeling) – på det vi ser/upplever, minskar signaleringen i amygdala och vi känner ett ökat lugn och en bättre kontroll.

    Vad kan chefer göra?

    Ytterligare forskning i en fallstudie från Handelshögskolan i Stockholm (Lychnell). Studien visar att chefer, som ökar sin förmåga till självreflektion genom mindfulnessträning ökar sin förmåga att svara autentiskt till det som är, istället för att bli ”kapade” av sina emotioner. Det bidrog till tydligare strategiskt arbete, mindre undvikande av de frågor som behövdes ta itu med för att komma vidare (obehag och prokastinering) och det ledde till mer fokuserade och affärsmässiga projekt.

    I situationer när vi har fel behöver vi svara autentiskt och trovärdigt på det som händer för att bibehålla tillit och gott samarbete. Därför är det med stort intresse jag följer den här forskningen, då handledning och mindfulness är två olika sätt att öka mentaliseringsförmågan (medvetenheten ökar) och genom det möjlighet till autentiska svar, handlingar och ledarskap.

    Referenser:
    M.D Lieberman, N.I Eisenberger et al. Putting feelings into words, Psychological Science (2007).

    Kathryn Schulz – TED talk On Being Wrong

    Lychnell; L.,When work becomes meditation a case study of how managers use work as a tool for personal growth.

  • Sträcka ut en hand

    Sträcka ut en hand

    Vissa gånger är relationer så ansträngda och obalanserade att någon behöver ta ansvar för första steget till samsyn.

    Någon behöver sträcka ut en hand. Någon behöver visa sårbarheten.

    När det skett upprepade maktkamper mellan människor är det så oerhört svårt att nå fram, för oftast vill den sårade parten bara ha rättvisa och upprättelse, när ett förlåtande egentligen skulle vara mer läkande, för alla. Det är svårt att nå fram för att rättvisebehovet ligger i vägen för förlåtelsen. Liksom alla egna låsta föreställningar och (dömande) etiketter  om andra. Den som har övertaget vill helst inte se sig själv som skyldig.

    Så hur kan respekt och tillit uppstå efter maktkamper och självhävdelse?

    En väg är öppenhet och djupt lyssnande och vilja att förstå den andras perspektiv. Att vara transparent med sina behov och visa respekt för den andras version av historien. Att ha en önskan och bild av en gemensam succé.

    Är det verkligen så svårt? Är det verkligen värt att ödsla energi och tid på att underhålla skavande konflikter för att uppnå känsla av övertag istället för att sträcka ut en hand av sårbarhet och vilja till förståelse?

    Jag tror inte det. Jag tror på starka relationer, som blir starkare av att ha de lösta konflikterna i backspegeln. DET ger verklig styrka, kraft – och tillit.

    Jag tror på att vi med större medvetenhet och modiga samtal kan nå mycket längre i både arbetslivet och privat.

  • En förälskad hjärna

    En förälskad hjärna

    I will always love you

    Can´t help falling in love
    We found love
    Silly love songs
    Bleeding love
    It must have been love
    I want to know what love is
    The power of love
    All you need is love

    Listan på musik som handlar om kärlek skulle kunna fortsätta hur länge som helst. En lista över all poesi och litteratur om kärlek skulle säkert bli minst lika lång. Kärlek, oavsett om det är lycklig eller olycklig sådan, är ett återkommande tema som aldrig verkar bli dammigt eller ointressant. Oavsett var i världen eller när i tiden, verkar kärlek alltid vara spännande. Man kan hitta kärlek inom alla möjliga konstformer. Film, musik, poesi, litteratur och teater är några konstformer som inte sällan domineras av det gemensamma temat. Vi sjunger om kärlek. Vi längtar efter kärlek. Vi lever för kärlek, vi dödar för kärlek och vi dör för kärlek.

    Det kanske inte är så konstigt att kärlek tar upp mycket plats inom populärkulturen med tanke på hur starkt vi reagerar och hur beroendeframkallande det faktiskt är. Under en förälskelse har vi en tendens att bli rent av uppslukade av den andra personen. Plötsligt kan du inte sova, inte äta eller tänka på något annat än just den personen. Allt annat blir mindre viktigt. Du kanske har svårt att hitta något som helst fel med personen, för allt är ju så bra. Förälskelsen är dock starkare än vad den är varaktig. Förälskelsefasen kan pågå mellan några veckor och ett och ett halvt år innan kroppen säger ifrån då det tar så mycket energi. I vissa fall betyder det slutet för en relation men i andra fall har förälskelsen övergått till en mer varaktig kärlek. Kärleken har då övergått från passionerad kärlek till romantisk kärlek och är viktig rent evolutionärt för att hålla ihop ett par längre än vad sexuell lust och förälskelse räcker. Det finns en ytterligare stark kärlek, nämligen moderskärleken/ kärleken i familjen, som är den kraft som håller ihop en familj.

    När hjärnan blir förälskad
    Under en förälskelse är det inte ovanligt att vi blir modigare och nästan dumdristiga. Man vågar plötsligt ta större risker än vanligt. Det är inte så konstigt med tanke på vad som händer i vår hjärna. Det är nämligen så att aktiviteten sjunker i hjärnans prefrontala cortex och gör då att vi får svårare att agera rationellt, samt sämre förmåga att fatta beslut och vara logiska.

    En annan del av hjärnan som får lägre aktivitet under en förälskelse är amygdala i känslohjärnan. Amygdala får oss att reagera på faror och hot, men denna funktion försämras alltså när man är nykär. Kombinationen av dessa effekter gör således att vi blir mer villiga att ta större risker, kanske för att vi ska våga ta steget och chansa för att göra bättre intryck och vinna kärleksintressets gillande.

    Att bara tänka på den man är förälskad i får signalsubstansen dopamin att flöda. Dopamin är ett hormon som har en viktig roll i hjärnans belöningssystem. Det ger signaler som gör oss glada och lugna, det reglerar bl.a. vakenhet och entusiasm och får oss att vilja göra saker och njuta av det. Dopaminet i hjärnan ökar vid njutning. Denna signalsubstans frisätts av exempelvis fysisk aktivitet, mat, alkohol, sex, socker, förälskelse och droger som amfetamin. Ruset som kan upplevas under en förälskelse är alltså inte helt olikt effekterna av narkotika och är faktiskt beroendeframkallande, trots att det “bara” är en känsla.

    Samtidigt som dopaminet framkallar massa sköna känslor när man tänker på den där personen, upplever hjärnan en ökad mängd stresshormoner som får hjärtat att slå snabbare och blodtrycket att öka. Dessa är effekter som har viss likhet med effekterna från användandet av beroendeframkallande medel som metamfetamin.

    En annan process i den förälskade hjärnan är att nivån av signalsubstansen serotonin sjunker. Serotonin ger lugn, tillfredsställelse och en känsla av att ha kontroll. Låga nivåer av serotonin innebär alltså bl.a. oro och ångest. Känslan av att ha kontroll på läget minskar och vi kan då bli extremt svartsjuka eller till och med tvångsmässigt fixerade vid personen vi är förälskade i. En kraftigt sänkt nivå av serotonin hos förälskade personer skiljer sig faktiskt inte så mycket från nivåerna hos personer som lider av depression, tvångssyndrom eller är tvångsneurotiska. “Kär och galen” sjöng Ulf Lundell. Han kanske inte var helt fel ute.

    Olycklig kärlek
    Kärlek kan minst sagt vara beroendeframkallande, men värst är det när det kommer till olycklig kärlek. I hjärnan liknar olycklig kärlek ett missbruk av till exempel kokain. Liksom andra missbrukare visar avvisade älskare en intensiv vilja och längtan efter att få sin drog, och liksom att missbrukaren av kokain upplever ångest utan sin drog upplever den olyckligt förälskade personen separationsångest när denne är utan sin drog. Men i det här fallet är drogen en annan person. Behovet och beroendet blir starkare när den älskade inte längre är inom räckhåll. Efter att ha blivit lämnad eller avvisad känns kärleken ännu djupare. Som den romerska poeten Terrence uttryckte det; “The less my hope, the hotter my love.”

    Monogami
    Vår vilja att leva med en enda partner är något som kan förklaras kemiskt. När man börjat få positiva upplevelser med en specifik individ registreras det i minnet och blir beroendeframkallande. När man tänker på personen frisätts dopamin och positiva minnesbilder dyker upp. Men för att monogamin ska hålla gäller det att förälskelsen övergår till en djupare kärlek då dopaminets roll övertas av hormonerna oxytocin och vasopressin. Förälskelse och lust hör nämligen ihop med dopamin. Det här går att observera i försök på försöksdjur som fått en dos av dopamin. Följden blev att denne snabbt övergav sin partner för att para sig med andra hannar. Oxytocin däremot ger en känsla av samhörighet, lugn och lycka och får personer att knyta ett starkare band till varandra. Oxytocin är även det hormon som är verksamt under anknytningen mellan en nybliven mamma och hennes barn under amning. Vasopressin håller lusten till fortplantning i schack och bidrar till att parterna då är trogna mot varandra. I ett experiment där aphannar fått en spruta med vasopressin blev följden att de blev trognare och till och med började ta hand om ungarna.

    Så kärlek är inte så enkelt utan i allra högsta grad en cocktail av signalsubstanser och efter ett tag något som håller oss människor samman. Så viktigt, så obegripligt svårt ibland.

    The less my hope, the hotter my love.

    Författare: Gästskribent

  • Prokrastinering – ovanan att skjuta upp

    Prokrastinering – ovanan att skjuta upp

    Hur kommer det sig att vi människor prokastinerar när vi ska göra något ansträngande och svårt?

    Det visar sig att vi människor har ett inbyggt system av motvilja när vi ska göra något jobbigt och det skapar aktivitet i i hjärnbarkens inre delar (insula) av obehag, som driver emotioner som driver ett beteende av undvikande. Vi vill hellre göra något roligare och väljer att titta på sociala medier, titta på e-posten eller städa kylskåpet – vad som helst med en säker belöning.

    I en rolig studie om matematik-ångest visar det sig att förväntans-oro gör att  smärtbanorna i hjärnan aktiveras. När man väl börjar med uppgiften tar det oftast mycket mindre tid än vad man förväntat sig. En rekommendation för att klara att komma igång är att bestämma sig för att arbeta i 25 min minuter, exempelvis med en app som heter Pomodoro (italienska för tomat, som beskriver en äggklocka som ser ut som en tomat). De bygger på att man ställer in ett arbetspass på 25 minuter och därefter en kort eller lång vila efteråt. Det är förvånande hur mycket man kan hinna på ostörda 25 minuter om man bestämmer sig för att behålla fokus.

    Så sammanfattningsvis är prokastinering ett undvikande till följd av emotionellt obehag för att det är ”svårt”, jobbigt eller kanske en känsla av besvär, men vi kan självreglera det genom att bestämma oss för att börja.

    Referenser:

    When Math Hurts: Math Anxiety Predicts Pain Network Activation in Anticipation of Doing Math

  • Sårbarhet och läkkraft

    Sårbarhet och läkkraft

    I vissa livsskeden behöver alla människor plocka av sig sina masker och bli sårbara. Sårbarheten är att vara människa. Utan att vara sårbar blir vi en fasad och otillgängliga för varandra.

    Min egen erfarenhet är att sårbarheten är som störst i våra djupaste värderingar och våra grundläggande personlighetsdrag.

    Jag har ett medfött drag att jag alltid vill och oftast ser ljuset i andra människor. Jag vill att de ska se det själva. För många år sedan beskrev en vän kärleken som en spegel – en spegel vi håller upp för varandra så vi kan visa den andre hur vacker hon eller han är. Kärlek är ingen handelsvara. Kärlek är att dela nuet, närvaron tillsammans. Jag vill visa dem hur de hör till den här världen och vad som är unikt vackert hos dem.

    Det finns en hake med kärleken dock – vi måste välja att vara närvarande tillsammans. Vill den ene inte vara med – går det inte att bidra eller deltaga.

    En annan grundvärdering jag har är att vi ska ta ansvar för vårt gemensamma. Vår familj, vår arbetsgrupp, för människor vi lever tillsammans med. Vi ska visa med våra beteenden att vi bryr oss och respekterar varandra. Om vi visar andra beteenden betyder det att vi inte respekterar (dissar – säger ungdomar).  Vi ska ta ansvar för vår planet och för vår gemensamma värld. Vad vi vet finns det bara en värld. Utan att vi delar ansvaret och visar respekt för andra – då sipprar mitt engagemang ut i sanden.

    I sårbarheten behöver vi möta sidor som är information att våra värderingar inte är mötta. Det är en fantastisk kraft att möta reaktionerna och se att det handlar om information. Rätt och slätt om information. Reaktionen kan se ut som skuld, skam, flyktbeteende, spela-död eller ilska. Inget av det är trevligt att möta, men så underbart att förstå vad som ligger bakom den starka reaktionen. Det handlar om sårbarhet och individens behov. Det känns som på liv och död när det handlar om värderingar och integritet.

    För mig är musik en möjlig väg till läkning. Den här texten beskriver det otäcka att vara utlämnad, men att överlämna sig till processen och lita på och lita till. Fantastiska Eva Dahlgren…

    Säg mitt namn (Eva Dahlgren)
    ”Vem kunde nånsin tro att jag var den som skulle lägga mig ner?
    Vem kunde nånsin tro att jag var den som skulle lägga mig ner, skulle ställa mig på knä vid sängen och be?
    Vem kunde nånsin tro att jag var den som skulle tappa mitt språk?
    Vem kunde nånsin tro att jag skulle vända mig från ljuset och gå?

    men jag ser på mina händer och sånger dom spelat
    och mina mörka ådror där blodet pulserar
    och när jag blundar hör jag samma sång men texten bär ett annat namn

    säg mitt namn
    säg mitt namn
    säg mitt namn

    Vem kunde nånsin tro att jag var den som skulle suddas ut den bortvalda på kanten längst bak, längst ut?”

  • Stress och kortisol

    Stress och kortisol

    Mar 03, 2017Blogg: Stress och kortisol

    Att stress påverkar vår kropp, hjärna och immunsystem med olika stresshormoner är känt. Två stresshormoner är aktiva – adrenalin för kortvarig stress och kortisol vid längre tids stress. Kortisol är det hormon som påverkar vårt långtidsminne mest genom att skada ömtåliga celler i hippocampus – vår relästation för inlärning och långtidsminne.

    Kortisol, depression och arbetsbelastning
    Det finns några intressanta aspekter att ta upp i sammanhanget.  Det har visats en koppling mellan höga kortisolvärden och depression i arbetslivsstudier, men för några år sedan gjorde en dansk forskargrupp studier som visade att höga kortisolvärden är kopplade till hög arbetsbelastning – men inte nödvändigtvis till depression. Däremot uppvisade deprimerade arbetstagare att de upplevde sin arbetsbelastning som oöverstiglig.

    I samma studie tittade man på vilka faktorer som bidrog till stress och det visade sig att inflytande över arbetssituationen bidrar med större positiv effekt än minskad arbetsbelastning. 

    Det verkar även som att medarbetares upplevelse av rättvisa på arbetsplatsen har en större skyddande effekt mot arbetsorsakad depression än själva arbetsbelastningen. Forskaren Grynderup, Department of Clinical Medicine, Aarhus University, rekommenderade efter sina studier att en transparent organisationsstruktur och att bli bra behandlad av sin chef är troligen viktiga faktorer i det förebyggande arbetet mot psykosocial ohälsa på jobbet.

    Gränslösa arbetsplatser
    I mars 2015 intervjuades Aleksander Perski av Veckans affärer om de gränslösa arbetsplatserna. Det innebär att medarbetare kan bli kontaktade dygnet runt, alla dagar i veckan från arbetet. Särskilt unga medarbetare tenderar att ha svårt att veta när det är tillräckligt eller ”good enough” och gränsen mellan arbete och vila suddas ut med otillräcklig, regelbunden återhämtning. Tröttheten på arbetsplatser blir påtaglig med sämre prestationer med fler misstag blir följden.

    Det verkar onekligen så att det behövs tydlighet, rättvisa, transparens, eget inflytande och bra relationer för att skydda mot psykosocial ohälsa på jobbet. Att strunta i tydlighet och transparens kan bli oerhört kostsamt för både individ, samhälle och arbetsplatsen (företaget).

    Referenser:
    Grynderup et al.Work-unit measures of organisational justice and risk of depression–a 2-year cohort study. Occupational Environmental Medicine, 2013 Jun;70(6):380-5. 

    Grynderup et al. A two-year follow-up study of salivary cortisol concentration and the risk of depression. Psychoneuroendocrinology, 2013,  2013 Oct;38(10):2042-50.

    Grynderup et al. A two-year follow-up study of risk of depression according to work-unit measures of psychological demands and decision latitude.Scandinavian Journal och Environment and health, 2012 Nov; 38(6): 527-36.